”När jag blev gripen av polisen för typ 25:e gången så gick luften ur mig. Jag blev av med mitt jobb, visste att jag skulle få det svårt ekonomiskt. Minns att jag låg i min säng på nyårsafton med 25 spänn på fickan, 30 år gammal, stirrandes upp i taket. Jag visste att jag mådde dåligt, men förstod inte varför. Det fanns inte på kartan att det skulle vara drogerna. Givetvis var det alla andras fel. Men jag hoppades att det skulle finnas något bättre än detta.
Jag väntade på rättegången och såg på nåt sätt fram emot en tid i fängelse. Jag skulle vila ut för att komma tillbaka med ny kraft. Men domen dröjde 1,5 år och mitt liv blev bara mer destruktivt. Det handlade om pengar och om att festa så mycket som möjligt, som vanligt. Vilket ledde till mer missbruk för att dämpa stressen och paranoian. Till slut kom jag till kriminalvården våren 2018, de ville skicka mig på en tolvstegsbehandling i Malmö. Jag trodde inte på det men en kompis sa att jag var dum i huvudet om jag inte tog chansen.
Jag stod med en enkel tågbiljett till Malmö i min hand och brottades med mina tankar. En del av mig vill gå upp till svartklubben och återgå till gamla synder. Men jag satte mig på tåget. I två veckor lyssnade jag på snacket om skam, förnekelse, skuldkänslor och allt som hör till missbruket. Jag slog bort allt och tänkte att det där rör inte mig. Men plötsligt en fredag i mitten av maj så förstod jag: det är ju mig de pratar om, allt det där har jag ju upplevt och känt i mitt liv. Jag är alltså sjuk. Det är därför jag inte fått ihop mitt liv. Då bestämde jag mig; jag ville inte tillbaka till mitt gamla liv. Jag var där i ett halvår och fick de svaren om mig själv som jag behövde.
Sen dess har jag varit drogfri. Jag har fått lära mig allt ifrån grunden. Att man måste ha mat hemma och äta på regelbundna tider. Via Krami i Helsingborg så kom jag även i kontakt med löpningen. Jag testade att springa Springtime och har sen successivt ökat upp min träning. Det känns som om jag tänker mycket klarare när jag har sprungit, och jag slipper de ängsliga känslor som kan komma krypande när jag suttit stilla länge. Jag hittar ett lugn som boostar min självkänsla och mitt självförtroende. Dessutom har jag fått ett nytt socialt nätverk. Mitt mål är att komma ned mot 35 minuter på milen och sen kanske inrikta mig mer på traillöpning. Nu vill jag visa vem den nyktra Jens är. En stark person som klarar av att utmana sig själv. Om jag nån gång får barn så kan jag med stolthet visa upp hur jag förändrat mitt liv, och förhoppningsvis bli en förebild när det gäller att göra rätt val.” – Jens Frick
Text: Thomas Rödin Hult och David Lindman