Vad händer när du byter stort mot litet och prylar mot tid? När du väljer dina egna tankar framför andras, din egen lust framför måsten? Svaret är: mycket. Det händer mycket.
Rååbon Katarina Erasmie har downsizat sitt liv och mår bättre än hon någonsin gjort tidigare.
I ett hyreshus på Råå finns en liten etta med balkong som öppnar upp mot en stor trädkrona. Man kan nästan tänka sig att ställa sig på balkongräcket och ta ett kliv ut och in i trädets famn, traska runt där inne och begrunda barken och löven och solens strålande lek mellan bladverket. Vila på en tjock gren och njuta av att ingen vet var man är någonstans.
Inne i lägenheten finns ett enkelt kök med en turkosmålad gammal skänk som hyser allehanda målargrejor. Penslar i glasburkar, akvarellpapper, byttor och pennor. Ett bord, en skål med frukter på bänken. Verkliga eller målade? Det känns oviktigt. Det enda rummet hyser en mjuk säng, en soffa, ett soffbord, ett älskat piano och en vacker vintage läderfåtölj i ett hörn. Benen på stolen är riktade mot ljuset och det vänliga trädet utanför.
Det är inte mycket och det borde kännas trångt. Men det gör det inte. Det känns luftigt, vilsamt, äkta och generöst. Kanske för att människan som bor här har ett så stort inre.
Livet i ettan på Råå är ett relativt nytt kapitel i Katarina Erasmies liv. Visserligen har hon varit intresserad av downsizing ända sedan begreppet myntades på 90-talet, men det är först i den här perioden av livet som allt känns möjligt för henne.
– Jag bodde tidigare i ett stort hus med tio rum, stor trädgård, massor med fina saker och kläder och handväskor, mer än jag kunde använda. Men jag kände ofta ett sug efter mer, en gnagande stress över allting. Jag kunde inte få nog och den känslan la jag väldigt mycket tid och energi på. När jag ser bakåt så förstår jag att jag inte bara var överbelamrad i min omgivning, hela mitt inre var överbelamrat. Jag hade ingen energi, men var ändå alltid uppe i varv.
Olika turer har lett henne dit hon är idag. En separation. Barnen som blivit vuxna. Naturliga utrensningar mellan olika flyttar. Och nu – till att vakna i den där sängen i den lilla ettan och känna den milda havsluften, sinnesron i att veta att hon har allt hon behöver. Det är ett storartat byte. Det fysiska rummet som krympt till förmån för ett utvidgat och blomstrande inre.
– Nu har jag tid att vårda mina relationer. Att göra det jag vill. Jag känner mig så mycket friare och mer kreativ. Jag njuter mer av allt. De saker jag har kvar efter att ha rensat ut är valda med hjärtat, för att de betyder något. Ofta är de ärvda och har rötter i min släkthistoria. De är minnen lika mycket som ting. De stärker mig och berättar något om vem jag är. Det gör inte nyproducerade, anonyma saker.
Hon kallar sig rik fast hon inte äger särskilt mycket. Rikedomen kommer i privilegiet att ha kunnat välja enkelheten och inte tvingats in i den. Av att ha slagit in på en stig hon känt nyfikenhet och dragning till och lyssnat på magkänslan.
– Det har varit en resa och den har gagnat mig mer än jag kan förklara. Men det är inget jag pushar någon annan till, man måste vilja själv. Vi vet att vårt sinne mår bra av ordning och reda, av att rensa bort skräp och saker som stressar eller får oss att må dåligt. Den typen av tankar delar jag gärna med mig av. Jag har rensat ut omkring 80 procent av allt jag ägde och hade. Sorterat, skänkt, sålt och kastat. Jag saknar ingenting, inte en endaste sak. Och jag har råd med fler upplevelser eftersom jag inte lägger pengar på spontanköp som jag ändå inte får plats med.
Katarina är konstnär utan att ha ateljé. Hon har haft en, i det där tidigare kapitlet. Men hon säger att hon målar bättre nu, sittande vid sitt köksbord i sitt lilla kök. Måleriet har förstås inte med miljön runt omkring henne att göra, hur många kvadratmeter hon kan sprida ut sina block och verktyg på eller svängradien runt ett presumtivt staffli. Det har med lusten och kreativiteten att göra.
– Det är roligt att lyssna till de som besöker mig här första gången, vänner och bekanta. De går från att vara skeptiska till att känna sig lockade och många har sagt att de önskar att de kunde göra något liknande. Skapa sig en lugn oas där de kan höra sina egna tankar.
Den mentala vinningen har hela tiden lockat henne mest, men samtidigt kommer den förstås med bonusen att inte bidra till överkonsumtion och att göra ett mindre klimatavtryck.
– Det känns väldigt bra, även om jag inte inbillar mig att jag räddar världen på något vis. Men jag har räddat mig själv. Jag sätter värde på dagarna och mitt hem tar inte upp all tid. Det tar en timme att städa lägenhetens alla ytor och sen kan jag göra vad jag vill. Ta vara på dagen, laga bra mat, gå ut och promenera i skogen eller längs med havet. Och kommer det någon oväntad gäst så hinner jag sätta på kaffe och sitta och prata en stund. Jag vet ju att jag har tiden för det.
Hälsan har fått en plats den aldrig hann få tidigare, när måstena var fler. Nu styrketränar hon och dansar orientalisk dans, mediterar varje dag. En av de största insikterna som förändringen gett henne är att hon släppt de föreställningar hon tidigare hade om sig själv som människa, bilden av vem hon var och allt hon borde göra. Och hon tänker att man nog måste göra det för att till slut komma till sin egen kärna. Den äkta och levande.
– I sägnernas värld finns en köpman som blir upprörd över att hans bärare pausar färden med jämna mellanrum, han har ju så bråttom och vill komma fram till målet. Han har inte tid att vara där han är. Bärarna förklarar att de måste sätta sig ner och vänta in själen, för den har hamnat på efterkälken i det snabba tempot. Gör de inte det så orkar de inte hela vägen fram. Det är en väldigt fin historia, tycker jag, och något som många skulle må bra av. Att unna sig att vänta in sig själva.
Katarina Erasmies 5 tips för downsizing
- Utgå från dina behov, ingen annans.
- Även om ditt hem är litet så behöver inte möblerna vara små. En rejäl säng gertill exempel en känsla av lyx.Att downsiza betyder inte att försaka, det handlar om att må bra.
- Rensa bort saker som inte betyder något för dig eller som har dålig kvalitet. Behåll det som är finast och fyller dig med glädje.
- Det kan vara smärtsamt att gå igenom sådantsom stått för något du velat bli,en vision om lycka eller självkänsla, som till exempel kläder som inte passar, men när du väl gjort det så är det en befrielse. Tro mig. Även om du inte insett det så är den typen av saker ett stressmoment.
- Värna om tomrummetmellan dina saker, det är lika viktigt som sakerna själva.
Text: Katarina Danielsson
Foto: David Lundin