Brandmannen Peter Jarl kombinerade sin kärlek till surfing och finsnickeri och funderade en stund på hur haven mår. Sedan blev det verkstad ute i villan i Laröd. Han tog sitt måttband och sin blyertspenna och började bygga ihåliga surfingbrädor i trä under namnet Hollowframe.
Vad är grejen med ihåliga surfingbrädor i trä?
– Vi surfare är ett miljömedvetet släkte som ofta pratar om hur haven mår. Samtidigt använder vi oss av produkter och material som inget hav mår bra av. Skumplasten som används i moderna brädor helt kass för miljön. De nya brädorna som lanseras som eco friendly är bara obetydligt bättre, med ett trälaminat runt skumplasten. Jag vill inte framstå som någon Greenpeace-gubbe för det är jag inte, men mina brädor är i alla fall ett stort steg i rätt riktning och de är dessutom väldigt hållbara. Jag är fullständigt övertygad om att träbrädor är framtiden. Men mest handlar det om kärleken till ett hantverk, och en annan upplevelse av surfingen.
Hur funkar brädorna? Blir de inte tunga?
– De är lite tyngre än plastbrädor, men tyngden märks mest när du bär dem. Brädorna är ihåliga och välvda som ett äggskal. Ytterhöljet håller ihop allting. Trä är ett levande material, i det här fallet böjt med kanske 50 tvinnar från raka plankor. Och energi försvinner ju inte. I vattnet känns brädorna sprängfyllda med energi. De är lättare att paddla med i vågorna än en vanlig bräda. När du surfar på dem upplevs de som lite lugnare och stabilare. Jag är själv en medelgod surfare och trivs bättre med trä under fötterna. Men jag har heller ingen ambition att vinna VM.
Du är brandman egentligen. Hur började det här?
– Jag gick en treårig möbelsnickarlinje i min ungdom och har jobbat som både trappsnickare och möbelsnickare. Men det var inte min grej att fräsa två tusen stolsben. Jag saknade det kreativa inslaget och blev brandman istället. Det yrket har jag älskat i mer än 15 år nu, men det är heller inget kreativt yrke på det viset. Jag ville åt skapandet. När husrenoveringarna började bli klara så fanns det lite tid över. För sex år sedan började jag bygga min första bräda hemma i tvättstugan. Jag köpte granvirke på en vanlig svensk bygghandel. Den brädan är fortfarande inte klar.
Istället hittade du ett träslag i Australien?
– Paulownia. Det är helt perfekt. Det är både lätt, starkt, böjligt och ganska fritt från kvistar. Det är ett stort, odlat lövträd som tar upp väldigt mycket koldioxid. Nackdelen är att det måste transporteras. Men det låter mig bygga lätta, funktionella brädor som blir otroligt hållbara. De ser fortfarande nya ut efter ett par års användning. Får de en törn av en sten eller något så är de lätta att laga. Paulownia är dessutom snyggt att se på, med en lätt rödaktig ton.
Hur går du tillväga när du bygger dina brädor?
– Hantverket är 100 procent analogt. Jag jobbar med blyertspenna och måttband. Redan från början var tanken att brädorna skulle vara en stressfri oas för mig. De tar tid att bygga och jag gör nog bäst i att inte räkna på timpenningen. Det här bygger helt och hållet på passion och kärlek till hantverket. Jag vill inte sälja 10 brädor till en butik. Det har till och med hänt att jag glömt att skicka faktura. Ibland får jag påminna mig om att sålda brädor faktiskt kan betyda en flygbiljett till Bali. Jag tycker om att varje bräda är unik, byggd på ett möte med en specifik kund och hens önskemål. Jag skulle inte kunna bygga samma bräda en gång till ens om jag ville eftersom materialet lever och allt är handbyggt. Men jag älskar att se dem växa fram. Jag hade kunnat jobba med dem hela tiden, men har ju riktiga saker att tänka på också.
Det finns folk som köper surfingbrädor av trä för att ha dem som vintage designföremål i hemmet?
– Jag vill absolut att mina ska användas! Jag har gjort en till en juvelerare, den är byggd som en display och används inte i vatten. Det känns inte riktigt bra. Det jag gör ska inte användas som smycke på en vägg. Man kan visst ha brädan där för att den är vacker att se på, bara man tar ned den och surfar på den ibland!
Jag vill ha en bräda. Vad måste jag hosta upp?
– Vissa är större, vissa mindre, en del vill ha ett speciellt utseende. Jag har gjort några brädor till kitesurfare och de kräver en annan styrka. Så det går nästan inte att säga, det beror på. Varje bräda är unik. Men i runda slängar 15 000 kronor.
Vilka är dina kunder?
– Alla möjliga. Kocken Niklas Ekstedt har en. Helt vanliga surfare. Nån har jag sålt till utlandet. Det händer att folk skickar bilder till mig från Sri Lanka, Irland och Portugal när de varit där och surfat på mina brädor. Ett par har kommit tillbaka och köpt en till, vilket är ett extremt bra betyg. De säger att de blivit bättre surfare med träbrädan. Nu pratar jag med en av Sveriges främsta surfare, som är beredd att gå ifrån den gängse normen för ett mer hållbart alternativ. Om en verkligt stor profil går över till trä så skulle det göra en enorm skillnad för mig. Det är ju ännu ingen av världens toppsurfare som surfar på trä. Jag har en stulen tanke om en first win on wood-rörelse. Vem blir först med att vinna en världscuptävling på träbräda? Det skulle helt förändra en industri som redan nu börjat gå mot ett mer miljömedvetet tänk. Då skulle det bli stort.
Text: David Lindman
david.lindman@helsingborg.se
Foto: David Lundin
david.lundin@helsingborg.se