Den skrivande polisen 

Den skrivande polisen 

Carlos Fernando tyckte att det kunde vara en god idé att berätta om polisvardagen på Instagram. Det tyckte 42 000 andra människor också. Här är polisen som mitt i gatan står och som funderar på hur man berör människor och vilka idiomatiska uttryck som funkar.    

”Det fanns en missbrukare i stan som var en återkommande besökare hos oss. Han hade väl nästan klippkort till fyllecellen under flera år. Och det spelade ingen roll vilka åtgärder som sattes in, han återvände alltid till flaskan. Men det var en väldigt trevlig person, vi tyckte om honom allihop. Och när han dog skrev jag om honom som en medmänniska. Det inlägget blev otroligt stort. TV-programmet Landet Runt hörde av sig. Många tidningar också. Och till slut fick vi ett tackbrev från hans familj, där de berättade hela hans livshistoria, den som vi inte visste någonting om. Men familjen berättade varför det hade gått som det gått och de skrev under med sina namn allihop och tackade för att vi hade lyft honom till en jämlike. Den reaktionen berörde mig på djupet.   

När jag startade @ingripandepoliserna 2017 så ville jag berätta om människor och utsatthet på ett sätt som berörde. Från ett personligt perspektiv. Det är ganska ovanligt att höra myndigheter berätta om känslor. Jag kände att vi ibland jobbade i motvind och ville förklara vår vardag. Inte att vi blåst 25 personer den dagen eller att det varit lönehelg och 25 personer hade blivit omhändertagna för fylla. Utan om människor och problem som sticker ut, episoder som ger något mer än bara information, som låter läsarna tänka och känna själva.   

Jag har alltid gillat att uttrycka mig och har en roman som ligger outgiven och skräpar i någon byrålåda. Jag tycker om att bolla med orden och se vilka reaktioner de kan skapa. Jag har en annan polis som hjälper mig med kontot. Ofta skriver vi på ett sätt som är lite gammaldags. Vi använder oss gärna av idiomatiska uttryck som att ha en räv bakom örat eller ana ugglor i mossen. Sättet att skriva på är viktigt. Det får folk att komma ihåg. Man märker att humor kan funka, även om det kanske är något allvarligt som har hänt. Ibland är humorn ett sätt för oss att distansera oss lite, ett sätt att hitta ett ljus i allt mörker, utan att någonsin förminska eller förlöjliga. Vi ser så mycket elände, vissa veckor är det bara mörker. Då kan en lite hjärtligare ton hjälpa. Jag skriver ungefär på samma sätt som jag pratar med folk när jag är ute i tjänsten.  

Det fanns några överinformativa ganska tråkiga konton. På Twitter fanns det redan några bra. Facebook hade börjat kännas tungrott. Men Instagram var en bra och snabb kanal, där det dessutom hänger unga människor. Jag ville berätta om hur det är att vara ingripandepolis, det som kallades för ordningspolis förr. Jag tycker att det är det finaste man kan vara som polis. Vi åker på förrymda ungar och snattare, men också på skjutningar och mord. Det är många roller att spela. Och det är ganska få poliser som faktiskt åker ut i uniform. Det är vi som är först på plats, som slänger ifrån sig maten och sticker. Vi tar alltid första smällen, som vid terrordåden på Drottninggatan i Stockholm 2017. Det känns bra att berätta om det och jag tror att det gör nytta. Vi har många roller att spela och de senaste åren upplever jag att vi möter mer tacksamhet och förståelse. Folk är gladare för svensk polis idag än de var för några år sedan.   

Ibland handlar det om döden. Vi möter den hela tiden. Alla vill leva ett gott liv med pengar på fickan och en man eller kvinna vid sin sida, men vi kan allihop relatera till döden och extrem utsatthet. För mig har döden blivit självklar och jag är inte rädd för den för egen del, men konsekvenserna av den kan jag oroa mig för. Min familj och barnen. När vi skriver om döden och dess konsekvenser är det alltid något som berör människor starkt, det märker man tydligt.   

Men ibland är kontot bra för att berätta om rent vardagliga händelser också. En gång åkte vi blått fort som fasen på Pålsjögatan på väg till ett bråk. Vi körde förbi två unga kvinnor, som såg oss försvinna. När de gått lite längre fick de se oss utanför Hemmakväll. Vi var inne och handlade godis. Jag tänkte att de måste ju undra, kör de blått för lite godis? Det som hade hänt var att en annan patrull hunnit före och rapporterat att allt rörde sig om ett missförstånd och att vi lugnt kunde vända. Det var då vi såg Hemmakväll och tyckte det kunde vara gott med lite plockgodis. Vi berättade om historien på Instagram och fick meddelanden från kvinnorna som hade skrattat gott åt episoden”.  

  

Fakta / Idiom 

 Ett idiom är en språklig egenskap, variant, dialekt, eller särart. Att något är idiomatiskt innebär att det är karaktäristiskt, säreget och språkriktigt korrekt för ett språk eller en dialekt. Idiomatiskt uttal innebär att man uttalar ett språk ”som en infödd”Bland nybörjare i ett språk är idiomen bland det svåraste att få grepp om, eftersom de sällan finns listade i böcker och ordlistor, utan bara förutsätts att man känner till. Exempel på idiomatiska uttryck: ankdamm, barka åt skogen, det går sin gilla gång, don efter person och gjuta olja på vågorna.