Sex fotografer fick välja ut en av sina personliga favoritbilder med Helsingborgsanknytning och berätta storyn kring den. Och se så fint det blev.
Mickael Tannus.
”Jag skulle fota Stadsteatern åt min byrå. Det skulle vara en bild i ett speciellt kvällsljus. Medan jag väntade på att ljuset skulle bli rätt så gick jag till Norra hamnen och knäppte den här bilden. Det är en klassisk Helsingborgsbild, en sådan som de flesta har. Jag tror klockan närmar sig 23 på kvällen, staden är på väg att somna. Jag tycker den har en skön känsla. Jag fotar sällan inne i staden, det är oftast uppdrag utanför. Jag tror inte jag är så djup och filosofisk, men jag lever i bilder och ser jag något som jag gillar försöker jag fånga känslan. Jag tyckte detta var en fin bild en snygg kväll med perfekt himmel och skönt ljus”.
Sarah Perfekt.
”I november 2015 skulle jag åka ut till campingen vid Raus för att göra en fotoserie på människorna som bodde där. Men där fanns inte en käft. Det regnade och receptionen stod övergiven. Det låg grejer utspridda. Lite leksaker, nåt campingkök, kläder i duschrummet, tvätt som fladdrade på en lina i vinden. Men det var som efter en kärnexplosion, helt öde. Jag tog lite miljöbilder och plötsligt stod han där; en ensam rom. Han kunde varken svenska eller engelska och jag ingen rumänska. Det var ett starkt möte. Vi kunde inte uttrycka oss med ord men vi kunde förstå varandra ändå och han ställde vänligt upp på bild”.
Kristoffer Granath.
”Carnot är ett långtidsboende för missbrukare. Det ligger på Planteringen och ingår i projektet Bostad Först. Vi dokumenterade projektet och intervjuade både brukare och medarbetare. Det här är ett så kallat lågtröskelboende, killen som bodde här var fortfarande i missbruk. Och det ser inte vackert ut men han tyckte att hans bostad var helt fantastisk. 84 procent av de som får en bostad stannar kvar, då har man gjort nånting rätt. Helsingborg är en pilot, resultatet är helt makalöst. Det här är ett sätt att visa vad som görs så att det känns”.
(du hittar projektet på https://research-stories.squarespace.com/home)
Lisa Wikstrand.
”Vi som är uppvuxna i Helsingborg har växt upp med vinden. Från de första stegen till de oerhört svettiga cykelturerna i motvind hem från skolan. För att inte tala om alla höststormar. En gång tvingade min mamma mig att ha cykelhjälm när jag promenerade till skolan av rädsla för att jag skulle få en takpanna i huvudet. Förstå förnedringen att gå in på skolgården med hjälm men utan cykel. Jag kunde inte knäppa upp hjälmen själv så det fick fröken hjälpa mig med. Nämen Lisa har du cyklat till skolan idag? Nä. Men de där sällsynta vindstilla dagarna, när sundet ligger stilla – åh vad vi helsingborgare njuter andaktigt då! Det är som att hela staden håller andan. För att sen blåsa upp igen. Det här är Cassius, ett år, på Råå vallar”.
Anja Berte Telin
”Den här bilden är från förra årets Art Street Festial där jag för Produktionskollektivets räkning skulle dokumentera arbetet bakom de fyra stora målningarna på Söder. Här hade vi fått möjligheten att komma in i en lägenhet som låg vänd mot väggen. På bilden ser man konstnären Amy Sol, som följde med upp för att få se hur hennes målning såg ut därfirån. Det var en kul process att följa hur Helsingborg enligt min mening blev finare för varje dag som gick”.
Lars Jansson
Ganska ofta är ljuset nere vid Pålsjöbaden så snyggt att jag tycker det saknar motstycke i Sverige. En ganska kall kväll upptäckte jag att nu var det en sådan där solnedgång igen. Så jag åkte ner till Pålsjöbaden, ett av Helsingborgs verkliga landmärken, för att försöka fånga den. Exponeringstiden är väldigt lång, jag tror en halv minut. Den längre slutartiden gör att vattenytan nästan suddas ut. Den stora utmaningen var att inte få in någon båt eller någon som simmade i bilden. Bilden hade varit ännu bättre om jag fått med en silhuett av ett huvud i någon av badhytterna, men den turen hade jag inte